ellma

Jag hatar att inte känna mig tillräcklig. Att inse saker. Att inse att man kanske inte gjorde allt man kunde, för att man just i det läget var arg och besviken och ung och dum. Och jag är fortfarande ung och dum, men det är lätt att vara efterklok. Och jag vill inte sluta vara ung och dum. Men jag hatar att tänka "vad höll jag på med?!" Och det är aldrig försent, men kan det vara för trassligt att försöka?

Ibland.