DREAMS
Har hittat världens finaste inredningsbloggar och jag ändrar planerna för mitt rum var femte minut. Vill ha det vitt, vill ha det beige, vill ha en fondvägg, jag vill inte ha en fondvägg, vill ha en fotölj, vill inte ha en fotölj, vill ha en korgstol, vill inte ha en korgstol, vill ha det chabby chic, vill ha det marint, vill ha vill ha jag vill också ha..
Det kliar i fingrarna. Jag kanske drömmer om inredning. Tänk att få jobba med inredning.
Tänk att få jobba med mode i Paris. Eller New York. Eller London. Eller ha ett litet sött engelskt fik i London. Eller ett stort fint franskt café i Paris. Eller att få flyga omkring mellan New York fashion week och Stockholm fashion week..
Eller tänk att få bo på franska rivieran och ha världens finaste hotell. Inte ett såntdär stort utan ett litet fint. Eller tänk att kunna resa runt och träffa nya människor varje dag, och nya platser och se nya saker. Se Afrika och se Tokyo. Klättra i Himalaya och bada i varma källor på Island. Eller att varje dag få jobba med rymden.
Jag har ett helt eget liv och jag kan göra allt jag vill. Jag hoppas jag aldrig aldrig slutar drömma och att jag aldrig kommer behöva ångra mig för en chans jag kanske borde ha tagit. Att jag aldrig flyter med vardagen. Att jag aldrig slutar ta chanser. Att jag alltid ska våga leva som jag vill leva. Att jag aldrig slutar titta på himlen. Att jag aldrig slutar hoppas. Även om det ibland kommer vara jobbigt och kännas som om att allting är ovärt så är det så himla lite ovärt. Allting är så himla värt. Jag kommer existera här som någon obetydlig för en hel värld. En del av moder jord. Men även om jag inte slutar som Barack Obama eller Nelson Mandela ska jag dö nöjd. Jag ska inte ångra ett skit och jag ska vara glad för att jag vågade även om det var läskigt. Att jag tog chanser.
Jag har tagit en chans. Det har varit och är fortfarande freakin' scary. Men jag tog en chans.
