ellma

Jag har tinnitus
i hjärtat
på grund av inatt
jag hör signaler
jag inte förstår
som väcker känslor jag inte förmår
Som ett norrsken
en sovande uggla
träffad av splitter
mitt i en mening
Det finns innebörd
och den är öerhörd
men den drabbar oss mest med sin försening

(Bob Hund)

Förstår ni mig nu?
Inte jag heller.

Men jag vet att allt kommer bli bra. Jag och hösten ska bara bli kompisar först.

Have you ever been in love?

Tror typ att jag ska sova i en sovsäck på min gård inatt. Himlen ser nästan ut såhär.

And after the storm,
I run and run as the rains come
And I look up, I look up,
on my knees and out of luck,
I look up.

Night has always pushed up day
You must know life to see decay
But I won't rot, I won't rot
Not this mind and not this heart,
I won't rot.

And I took you by the hand
And we stood tall,
And remembered our own land,
What we lived for.

And there will come a time, you'll see, with no more tears
And love will not break your heart, but dismiss your fears
Get over your hill and see what you find there
With grace in your heart and flowers in your hair

Alltså ikväll hade jag tur. Lite iallafall. Kom både in på s1 och Bakfickan, ungefär tio minuter innan de började kolla leg i dörren. Jag var sjukt nöjd även fast jag bara drack cola med lime och höll på att frysa ihjäl i mina jeansshorts.
















Fin kväll! Puss & godnatt. Nu ska jag sova länge.

HEJ!

Ikväll ska jag först på födelsedagsfirande och sen ska jag faktiskt försöka gå ut. Haha. Försöka fungerar alltid.



Idag känner jag mig faktiskt glad även om det regnar och jag gick upp sju. Jag tror att jag och den här hösten faktiskt kan bli kompisar, om vi verkligen försöker.


PUSS

Okej, jag försöker skriva något här men det funkar inte riktigt.
Och ja, ikväll är jag faktiskt ledsen. Skolan börjar imorgon, och jag vet att det här året kommer bli jätteroligt och jag kommer fylla arton som jag har längtat så länge efter och vi kommer boka studentresa, vi kommer gå det sista året på gymnasiet någonsin och imorgon kommer vi kunna börja räkna ner dagarna till fucking studenten.

Ändå grät jag hela tiden när jag duschade idag.

Och ni som känner mig vet ju hur jag är. Att jag är som en berg- och dalbana och kan gråta, skratta, gråta igen och sen är det bra. Att jag känner när årstiderna förändras i kroppen och att hösten känns som en jävla cementblandning i magen när den är påväg. När ljuset blir vitt och nätterna kalla, även fast löven och gräset är gröna lurar hösten där bakom allting, redo att explodera. Och när den väl har gjort det känns allt lite lättare. Men bara den där förändringen. Och att jag måse gråta en liten stund ibland, även fast jag inte egentligen är ledsen. Och jag vet att efter att jag har kommit till skolan imorgon och kommit hem igen kommer allting kännas mycket lättare.

Jag sov hos Jonatan åtta nätter förra veckan. Vi har aldrig varit med varandra så länge och förra måndagen hade vi varit tillsammans i ett år. Jag vände helt på mitt dygn och var uppe till minst fyra varje natt och sov till två- tre på dagen. Vi åkte moppe i beckmörker till Engeltofta och badade mitt i natten och det var tusen stjärnor. Jag tänkte att det skulle vara lite lättare att säga hejdå och gå på tåget och åka hem nu när vi hade varit med varandra så länge. Nej. Så blev det inte. Och när jag tänker på att vi bara kommer kunna sova med varandra två, max tre nätter varje gång vi ses.. Åh. Kärlek är verkligen det finaste som finns. Och ibland är det så himla fint att det tillochmed gör ont. Slog tillochmed handen ashårt i väggen i natt när jag sov själv för jag trodde att jag inte sov ensam. Och, bara så du vet Jonatan, du är det finaste jag vet.

Nu ska jag lyssna på spöregnet, sova och sen ska jag vakna imorgon och göra det till en bra dag.
Jag ska få träffa mina fina kompisar och snart ska vi planera studentresan, yey!



I can't take my eyes of you.

Alltså det är en sak som jag har saknat den här sommaren; Håkan. Nu när jag läste Pär Lernströms blogg såg jag att han hade spelat en låt som heter "River en vacker dröm", för första och sista gången på Way out west. Jävla mig. Hur kunde jag missa detta. Håkan spelar EN gång den här sommaren på festival och jag är inte i publikhavet.

<object classid="clsid:D27CDB6E-AE6D-11cf-96B8-444553540000" width="508" height="430"><param name="movie" value="http://blogg.svt.se/psl/wordpress/wp-content/themes/psl/flash/player-4-3.swf?movie_id=15098"><param name="quality" value="high"><param name="allowFullScreen" value="true"><embed type="application/x-shockwave-flash" src="http://blogg.svt.se/psl/wordpress/wp-content/themes/psl/flash/player-4-3.swf?movie_id=15098" width="508" height="430" quality="high" allowFullScreen="true"></embed></object>

If she ever tries to fucking leave again
I'mma tie her to the bed
And set this house on fire

Fina ord, Eminem. 

Jag kan inte skriva här längre. Allting känns obekvämt och fel.

Förutom livet då, det känns sjuk bekvämt och helt rätt. Det får räcka så.