2 OCH EN HALV TIMME KVAR AV DAG TVÅ

Vet inte om jag vill att du ska läsa allt det här eller inte. Samtidigt som jag vill riva mig själv itu och visa hur allt river och svider i min kropp så är jag rädd för att du ska se.  Rädd för att någonsin igen se, höra, röra känna dig. Samtidigt som det är det enda jag vill.

Vet inte hur mycket jag vill skriva här.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0